En typisk spårtaxiresa

En spårtaxiresa är som att åka med en förarlös taxi från din närmaste busshållplats till busshållplatsen närmast resans mål.

Redan när du kommer till hållplatsen står ett fordon och väntar. Du kliver in i fordonet ensam eller med ditt ressällskap. Så fort du har klivit in och valt destination startar spårtaxin.

Resan går snabbaste vägen genom bannätet utan att stanna vid mellanliggande hållplatser. Fordonet delar inte vägbana med annan trafik och behöver därför inte stanna för rödljus och andra hinder. I stället åker du ljudlöst i jämn fart ovanför stadstrafiken ända fram till din slutstation och kliver av.

När du har lämnat spårtaxin blir den tillgänglig för nästa sällskap som ska åka. Om det redan finns tillräckligt många tomma fordon på hållplatsen åker det första fordonet i raden tomt till en annan hållplats i närheten som har för få tomma fordon tillgängliga. På detta sätta minimeras risken att passagerare behöver vänta innan de kan komma iväg.

Ett spårtaxisystems delar

Ett spårtaxisystem består av ett bansystem, fordon, hållplatser och ett centralt styrsystem.

Bansystemet består vanligen av balkar som sitter i stolpar på jämna avstånd. Balkarna sitter så högt över gatunivån att normal vägtrafik kan passera under. Balkarna har speciella körytor där fordonens hjul löper. Bansystemet har växlar där fordonen väljer höger eller vänster balk. Det finns nästan lika många idéer om hur bansystem och växlar ska utformas som det finns leverantörer. Det finns stående system med vagnarna uppe på balken, system där vagnarna hänger på ena sidan av balken och system där vagnarna hänger under balkarna. Alla varianter har för- och nackdelar. Beamways har dragit slutsatsen att hängande system ger den bästa systemlösningen.

Spårtaxis fordon är små, 2-5 säten. Fordonen drivs alltid med el, men kraftkällan kan vara batterier eller en strömskena i balken. En del system använder inte vanliga elmotorer utan linjärmotorer där ena halvan sitter i fordonet och andra halvan i banan. Beamways använder vanliga elmotorer och en strömskena i balken. Detta ger bästa möjliga verkningsgrad.

Hållplatserna i ett spårtaxisystem har vanligen ett sidospår med en växel i varje ände. Fordonen växlar av huvudspåret före hållplatsen, bromsar in och stannar. Passagerarna kliver av och nya kan kliva på innan fordonet accelererar och växlar in på huvudspåret igen. I system där fordonen är som små bilar kan stationerna fungera på andra sätt, t ex som gatuparkering. De flesta system förutsätter att alla stationer ligger i normal balkhöjd, men en del system, som Mister och Beamways, klarar så branta backar att stationer i markplan blir möjligt.

Det centrala datorsystemet har många uppgifter, men den viktigaste är kanske att distribuera trafikinformation till alla vagnar så att köbildning kan undvikas. Genom att omdirigera en del vagnar på en något längre om nödvändligt väg kan man undvika köer. Eftersom det central systemet kan hålla reda på vart alla fordon är på väg kan det faktiskt undvika köer redan innan de bildas. I extremt tät trafik kan en del spårtaxisystem minska hastigheten på en viss länk och därmed minska den tillåtna tidsluckan vilket ökar kapaciteten. Då maximerar man trafikflödet på bekostnad av att alla vagnar får köra lite saktare.

Andra uppgifter för det centrala styrsystemet är att se till att alla fordon underhålls och städas med jämna intervall, att ge passagerare möjlighet att tala med en operatör om de har problem och att hålla reda på betalningen för alla resor.

lkp2_bgsys_halv